Jesper Christensen är tveklöst en av nordens främsta och mest uppmärksammade skådespelare och efter att ha spelat skurken Mr White i James Bond-filmerna Casino Royal, Quantum of Solace och Spectre (2006 – 2015) har han även fått internationellt renommé med ytterligare ett 10-tal utländska produktioner som följd.
Han föddes i Köpenhamn 1948 och började med teater redan i slutet av 60-talet. Första filmrollen var i Anders Refns Strømer och han har sedan dess arbetat med nästan alla av Danmarks bemärkta regissörer, namn som Astrid Henning-Jensen, Henning Carlsen, Erik Clausen, Soren Kragh-Jacobsen, Nils Malmros, Susanne Bier, Lone Scherfig, Per Fly och Lars von Trier. Totalt har dessa roller resulterat i inte mindre än fyra Bodil och fyra Robert. Danmark har nämligen två separata årliga filmpriser, bägge jämförbara med vår svenska Guldbagge – som Jesper också har fått; bästa manliga biroll i Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick, 2008.
Troell var dock inte den förste svensk som upptäckte Christensens karisma. Han hade dessförinnan mindre roller i filmer av bl.a. Mats Arehn och Kjell Grede. Liv Ullmanns danska produktion Sophie, 1992, ej att förglömma. Det var dock med Per Flys trilogi, Bänken, Arvet och Mordet (2000-2005), som de mer särpräglade huvudrollerna och det publika genomslaget kom. Christensen tillhör de skådespelare som blir bättre och bättre ju äldre de blir. Det var därför inte oväntat att han på senare år fått gestalta så utpräglade nationella ikoner som Torgny Segerstedt i Troells Dom över död man, 2012, och Kung Haakon VII i Erik Poppes Kungens val, 2016, en mycket speciell roll som Christensen genomförde med absolut gehör och auktoritet. För den var han rättvist nominerad till en Amanda som norsk films bästa skådespelare, men fick kanske stå tillbaka då filmen i övrigt utklassade övriga medtävlare med åtta statyetter.
